Nu är det ett tag sedan

Jag ville bara säga att jag lever och att jag i allra högsta grad fortfarande är aktiv.
Efter fördelningen av uppdrag så sitter jag nu som ersättare i KF, som ersättare i VFB och som suppleant i styrelsen, fast det sistnämda har jag förstås gjort sedan ett år tillbaka.

Det är mycket att ta in som ny i allt detta, att vara med på KF är väldigt givande och det är många tankar och funderingar som kommer efter en kväll i fullmäktigesalen.
VFB är även den en utmaning, det är spännande att vara med och det ska bli spännande att se vad som kommer att åstakommas under de närmsta fyra åren!

I övrigt är det mycket avlopp som det snackas om här ute på vischan. Fick frågor från Söderåsens Miljöförbund innan jul, vi skulle skriva och rita upp vårat avloppssystem och skicka in till dem.
De flesta här ute i Norrvidinge vill ha möjlighet att koppla in sig på det kommunala nätet och det hade ju passat alldeles ypperligt att ordna detta då de flestas avloppssystem måste göras om i det snaraste då de inte är godkända med dagens mått mätt.
Det finns draget avlopp och även vatten ut hit, men om det kommer så långt att vi får en möjlighet att koppla in oss, det återstår att se.
Svalövs Kommun hade också tjänat på att se till att även småbyar hade fått ut kommunala avlopp och kommunalt vatten. Det hade blivit en mer attraktiv boendemiljö och kommunen hade haft möjlighet att få in nya familjer som byggde på befintliga ödetomter samt som köpte loss gamla hus och gårdar.

I övrigt hoppas jag att 2010-2014 blir perioden då Svalövs Kommun kommer på att det finns kommuninvånare även utanför de vanliga tätortera. Kommuninvånade som även de betalar skatt och som även de vill att deras småbyar skall få chansen att utvecklas. Iallafall få chansen att bibehålla det de har i dagsläget. Inte ens så ser det ju ut just nu. Byarna förfaller och det är tragiskt att ingen kan tycka att det är byarnas tur att få del av kakan.
Istället för att rusta upp en massa lekplatser kanske man tex kunde se till att även en by som Norrvidinge, med många små barn, kunde få ut en simpel lekplats på gamla fotbollsplanen tex. Hade blivit en naturlig samlingsplats för en by som är väldigt vidsträckt med långt mellan husen.

Som sagt. Svalövs kommun är stor till ytan. Kanske är det så att pengar borde satsas på hela ytan istället för att bara koncentrera pengarna till tätorterna.

Jag planerar att komma igång lite mer med bloggandet, jag vill bara bli lite mer varm i kläderna först. Hav tålamod!

Allt i jämlikhetens tecken.

Lars Ohly gjorde ett uppmärksammat uttalade i en partiledarutfrågning häromdagen.
Ett ganska klantigt sådant, om man får säga så.
(V) vill lagstifta om delad föräldraförsäkring. Alltså 7 månader var till vårdnadshavarna. Om man fortfarande ammar efter 7 månader så stavas Ohlys lösning bröstpump.

Ohly menar att "de flesta kvinnor är okej med att sluta amma efter fem- sex månader" , detta enligt aftonbladets artikel. Må så vara. Frågan är lika mycket om barnet är okej med att sluta ammas redan då. Det är nog inte jättevanligt att man helammar efter sex månader, men att delamma längre än sex månader är absolut ingenting ovanligt.
Och varför skall man tvingas sluta tidigare med något som faktiskt är viktigt, både för mamman men framförallt för barnet?

Det vanligaste är att man efter hand börjar byta ut små mål på dagtid, först mot smakportioner och sedan efterhand mot mer rejäla mål. Men detta är ingenting som händer över en dag, det kan ta lång tid innan man kan koppla bort amningen helt under dagtid.
Det är väl här som bröstpumpen kommer in, antar jag. Allt i "jämlikhetens" tecken.
Det är tydligt att Ohly inte har en aning om hur ont det kan göra att pumpa. Och vilken tid det tar. Och vilken framförhållning man tvingas ha för att se till att det finns rejält med mjölk hemma för partnern att värma. När under dagen skall man hinna med att pumpa ut mjölk så det täcker 3-4 måltider / dag där hemma?(Om man endast har kommit så långt att man ersätter ett mål med riktig mat och barnet egentligen ammas resten av gångerna)
Och det är ju såhär också-
mjölkproduktionen försvinner inte bara för att man inte ammar ioch med att man ska pumpa, vilket innebär att man som kvinna kommer att tvingas att sitta och pumpa under sin arbetstid för att undvika mjölkstockningar och läckande bröst. Vad säger Ohly om detta? Och framförallt- vad säger chefen, kollegorna och verksamheten man jobbar i om detta?


Jämlikhet är viktigt, absolut, men-
vi är inte stöpta i samma form. Män KAN inte bli gravida, föda barn eller amma. Det kan däremot kvinnor. Varför inte låta kvinnorna göra det som de är skapta för under denna korta tid? Missförstå mig rätt- jag är för att man går in och faktiskt tvingar män att vara pappalediga, men inte så tidigt som vid sju månader. Jag hade velat förlänga förlänga föräldraledigheten eller dela den på tre istället för på två så som Ohly vill. Då hade man haft två ringmärkta delar- en till kvinnan, en till mannen, och sedan en tredje del att göra som man vill med. Men utan att gå in och förstöra för familjer där mamman väljer att amma längre än i fem- sex månader.

Möjligheten finns ju för par som vill dela lika, men att tvinga kvinnor att sluta amma för att samhället skall bli mer jämnlikt, det tycker jag är att behandla symptomen istället för att gå till botten med vad problemet är.

Problemet ligger i att kvinnor har sämre lön. Svårare än så är det faktiskt inte.
Om kvinnolönerna hade matchat lönerna som man återfinner hos män så tror jag att en del av detta problemet me att män inte tar större del av föräldraledigheten hade löst sig själv.

Men i rätt tid, som när kvinnan har slutat amma tex.
Alternativt skapa en "familjeinkomst" istället för enskilda SGI'er så det egentligen inte hade haft någon betydelse ekonomiskt vem av föräldrarna som är hemma med barnet.

Till syvende och sist så handlar det hela om ett litet barn. Det verkar vara lätt att glömma bort i "jämlikhetens" tecken. Barnet har rätt till sina föräldrar- båda två. Och det är ingenting som blir mindre jämlikt för att man ammar mer än i 5-6 månader.

Sedan är det intressant när Aftonbladet berättar om hur kända svenska mammor har valt att göra med amningen; En har mannen med sig på arbetet så han har barnet under dagarna men hon ändå kan amma när bebisen behöver det, en har alltid haft barnen med sig på jobbet och någon har skickat mjölk i taxi hem till mannen och barnet när hon varit på jobb.

Jo. Och för oss vanliga människor då?
Ja, just det. Det var väl då man fick använda sin bröstpump.

Sverige har näst flest anmälda våldtäkter i världen. Och vad gör vi åt det?

Sverige har näst flest anmälda våldtäkter i hela världen.
Smaka på den.
Näst flest.
Och hur många är det som aldrig anmäls?

Fortfarande skuldbeläggs och ifrågasätts offret av polis, rättsväsende och framförallt av samhället. Fortfarande är det någonstans ens eget fel om man blivit våldtagen eller sexuellt trakasserad. Inte uttalat, men åsikterna sitter i väggarna. Kanske var man inte spiknykter, kanske hade man kort kjol och kanske, men bara kanske hade man en svart bh på sig som råkade skymta fram under ett linne. Då förstår väl vem som helst att det är okej att gå fram och tvinga sig till sex eller grabba tag i en kroppsdel som man inte har tillträde till?

Varför är det så att Sverige nästan ligger i topp på anmälda våldtäkter?
Vad är det som gör att män anser sig ha rätt att våldta kvinnor? Jag är medveten om att det mestadels handlar om en maktuppvisning, men vad är det som gör att män känner att de är tvungna att visa på hur mycket större, starkare, tuffare än kvinnorna de är?
Börjar jämnställdheten komma ikapp "karlakarlarna" nu, orkar de inte pressen när kvinnor står på sig och vågar säga ifrån?

Om vi ska kunna ändra denna nedåtgående spiral, så krävs det högre straffgrader och att man faktiskt vågar använda sig av dem. Det finns inga "förmildrande omständigheter" om du gör dig skyldig till våldtäkt. Det kvittar vad hon hade på sig, det kvittar om hon var stupfull. Om du har sex med en en kvinna som är så berusad så visar det ganska bra på vad du är för en kille, då har man inga höga tankar om sig själv direkt.

Dessutom så måste samhällets syn på kvinnor förändras. Samhällets, och rättsväsenets. Varför frågar polisen vad man hade på sig för underkläder när man berättar om en våldtäkt? Har det med saken att göra? Frågar man killen vad han hade för färg på sina kalsonger sen?

En fungerande sexualundervisning med fokus på etik och moral i skolorna tror jag är viktigt. Det är dags att våra vuxna i samhället tar sitt ansvar och visar småpojkarna att det inte är okej att trakassera (för vem har inte hört tjejer bli kallade hora i skolan?) tjejer, och allting börjar någonstans. Nu säger jag inte att alla som varit "tuffa" i skolan senare går ut och våldtar tjejer, men oavsett så är det inte okej att kalla tjejer för hora, fitta och slyna.
I skolan sätter man ribban för hur man blir som vuxen. De som redan är vuxna och våldtar får man låta rättsväsendet ta hand om, men i skolan har man fortfarande en chans att påverka som lärare.

Dessutom tror jag det är viktigt att det inte bara handlar om 20minuters undervisning lite snabbt sådär för att läraren tycker det är pinsamt, utan ha en kontinuerlig diskussion i klasserna angående vad som är okej och vad som inte är okej, och börja tidigt!
Jag anser att moral och etik borde vara på alla scheman i hela Sverige från första klass!



Länkar;

Aftonbladet
En av mina gamla bloggar ang. våldtäkter
En av mina gamla bloggar gällande sexuellt utnyttjande

Avslutar än en gång med ett boktips;
Flickan och skulden, av Katarina Wennstam.

"Jonna, en helt vanlig tonårstjej, går på fest. Dagen efter är hennes liv förstört. De har kört upp en krycka i underlivet. På stan kallas hon "kryckhoran".

Lena blir utsatt för en gruppvåldtäkt. I rättegångsprotokollet står det : "Hon hade en kort, svart klänning, en orange genomskinlig top, skor, samt BH och trosor på sig.".

Det sexuella våldet har alltid funnits, men har det blivit grövre? Har det skett en förändring i inställningen till våldtäkt hos ungdomar, media, domstolar? Eller är det i själva verket samma urgamla syn på kvinnans- och mannens- rätt som härskar?"

Detta är en oerhört otäck bok, men den borde vara obligatorisk för alla att läsa. I skolan, om inte annars!

För handikappade för lunch?

Jag är inte säker på om jag ska skratta eller gråta. Har vi inte kommit längre än såhär i vårat samhälle?
Artikeln gäller en kvinna med en cp- skada samt en man med MS som blivit nekade att äta lunch på restaurang för att restaurangägarn bedömde dem vara för handikappade.
Trots att de assistenter med sig så blev de alltså nekade att äta lunch på detta stället, och det för att en restaurangägare ansåg att de var för handikappade.
"Handikappade är välkomna, men de måste kunna röra sig lite" säger han om saken.

Jag anser att handikappad och funktionshindrad är två vitt skilda saker.
Funktionshindrad kan man vara utan att vara handikappad- handikappad blir man först efter att yttre omständigheter inte fungerar. Som att trottoarkanten är för hög för att kunna ta sig upp för den med rullator, eller att affärsgångarna är för smala för att kunna komma fram när man sitter i rullstol.
Handikappad blir man även när trångsynta restaurangägare sätter sig på höga hästar och inte serverar lunch för att han anser en vara för handikappad.

Jag hoppas att de anmäler för diskriminering, för såhär får det inte gå till!

Allians för djuren

En sida som jag hoppas att ni alla går in och läser på, detta är något som iallafall jag brinner för.

Allians för djuren

REA på 18-24åringar!

När jag tog studenten hade jag för plan att studera vidare. Flyttade söderut i landet och påbörjade en KYutbildning. Medans jag pluggade så halkade jag in i hemtjänsten i kommunen som på ett bananskal. Utbildningen jag påbörjat visade sig inte alls vara det jag ville göra så jag avslutade den, fortsatte jobba i hemtjänsten ett tag till innan jag packade ihop och flyttade närmre föräldrarna och det man kände till igen.
Men då hade jag fått blodad tand. Det var ju ganska skoj att få sin lön den 27e varje månad. Att se att det jag la in i tid och arbete under månaden lönade sig när lönekuvertet kom.
Det var då jag började inom LSS och där jag har blivit kvar sedan dess.

Att jobba i vården är inget man gör för att man vill bli rik. Jag tyckte det då, när jag var runt 20. Jag klarade mig utan som helst problem på den lön jag fick ut, och det var i dagens mått mätt inte speciellt mycket. Speciellt inte med tanke på hur mycket jag faktiskt jobbade.

Jan Björklund (fp) vill utöka lärlingssystemet och samtidigt sänka ungas löner kraftigt.
På detta vis skall flera unga komma in i systemet och anställas, menar Björklund.
I Danmark tjänar en 19åring tydligen hälften av en vanlig lön.
Hälften.
Nu vet jag inte riktigt vad det är för yrke som de pratar om här, men om man säger att en ingånglön i vården som outbildad idag ligger på runt 16000 i månaden. Hälften av det är alltså 8000. Innan skatt. Menar han allvar eller har jag missat något här? I vården finns inget utrymme att sänka löner!

Varför skall man då jobba? Vad är poängen? Om jag vore i den kategorin så jag skulle gå och jobba heltid för 8000 kr i månaden så hade jag hellre satt mig i skolbänken och pluggat. Och jag hade sett till att inte vara färdig att söka jobb förren jag var över 24 år och därmed kunde lägga in om en lön som var värdig mitt arbete. Och den tanken tror jag inte är helt ovanlig.

Jag förstår tanken med att man kanske får in fler unga i arbete, men samtidigt så tycker jag att man spottar på de som skall utföra arbetet. Är man inte värd mer än 8000 innan skatt?
Gudarna skall veta att jag har jobbat hårt för att få upp min lön och drar man bort 10% av min lön så som nämdes i artikeln så blir jag faktiskt förbannad. Då är jag tillbaka 4 år i min löneutveckling. Alla har inte en lön på 140 000 i månaden.




Länkar;
Aftonbladet

Djurskyddet i Sverige

Var- och varannan dag läser man i tidningarna om någon form av djurplågeri och djurmisshandel. I en del av artiklarna är det rent ut sagt idioter som har varit i farten, illvilliga och elaka människor som inte skulle få se ett djur igen ens. Ungefär som med katten Kitty som sköts med nio skott på nära håll medans hon hölls fast, eller hur det högdräktiga stoet i Uppland som fick delar av sitt könsorgan bortskuret när hon gick i sin hage.
I andra fall är det långvarig misshandel som pågått.

Att dömas till fängelse för djurplågeri är ovanligt, även om det finns med i straffskalan. Oftast handlar det hela om dagsböter, om det nu ens är så att man åker fast, och att åtal väcks.
Under 2008 var det endast 3 st av 62 dömda som fick fängelse. Resten fick villkorlig dom, samhällstjänst och böter.

Den som "straffades värst" under 2008 var en man som fört in ett okänt föremål i ponnyn Silver's slida och ändtarm och därmed orsakat hästen så mycket skada att den senare tvingades avlivas. Undertiden onanerade han och man hittade hans sperma bredvid Silvers spilta. Och kanske var det lite tur i oturen, annars hade man kanske inte fått tag i honom?
Han dömdes iallafall till 6 månaders fängelse för djurplågeri samt grov skadegödelse.
Naturligtvis har domen överklagats.

Under 2009 gick ansvaret för djurskydd över från kommunerna till Länsstyrelsen. För Skånes del minskade heltidstjänsterna från 22 till 16 stycken.
Alltså har vi nu 16 stycken djurskyddsinspektörer som skall täcka hela Skåne.

Många gånger läser man om hur lite tid de har att göra sitt arbete, att de varit ute på uppdrag och sedan inte haft tid att kunna följa upp ärendet efter en tid. Ofta med resultat att djur faktiskt plågas, eller dör.

Jag anser att man borde lägga betydligt mer krut på djurskyddet än vad vi gör idag.
Det är visst inte så farligt att man plågar djur, skjuter katter medans man håller fast dem, sätter eld på dem och ser dem brinna, eller låter en tax svälta och frysa ihjäl fastbuden utomhus.

Varför inte koppla ihop djurskyddet med polisen? Man kan koppla samman polis, åklagare och djurstallar med veterinär och djursjukvårdare och finansiera med statliga medel?
I USA verkar det fungera väldigt bra och det är helt andra straffskalor att prata om där, kanske avskräcker det folk att bete sig som de gör?

Just nu så lever djurhemmen på folks välvilja och så kan det inte fortsätta. Det finns en del hund- och katthem som jobbar för att ta hand om misshandlade och övergivna katter och hundar, men ju större djur desto svårare är det att få folk att engagera sig.
Att ta in en häst som är svårt skadad och utmärglad är kostsamt. Inte bara pengamässigt, utan även känslomässigt och tidsmässigt. Jag är väldigt imponerad av människor som gör detta och all eloge till dem, jag bara önskar att man kunde hjälpa dem på fler sätt.
De borde ha möjlighet att söka bidrag för sitt jobb, även om de gör det av ren omtanke och kärlek. Den sortens människor är ovanliga.
De borde synas mer och få betydligt mycket mer hjälp!