torsdag 29 april 2010

Valborgsfirande

Jag har ett långt förflutet inom kulturskolan i Svalöv.
Började spela trummor som 6åring och fortsatte så länge jag kunde, som elev fram till mitt sista år i gymnasiet och efter det tog jag över som slagverkslärare samtidigt som jag gick sista året i skolan.

Det ingick att medverka i orkesterverksamheten när man lärde sig att bemästra sitt instrument. Man började i minsta orkestern då man fick lära sig hur det fungerade att spela med andra, diciplin, att lyssna på orkesterledarn och att ta det hela på allvar, dock med ett stort leende på läpparna. När man var mogen, ofta efter ungefär ett läsår eller så, så flyttade man vidare upp till nästa orkester som ofta var lite större och som spelade lite mer avancerade låtar.
Och så fortsatte det tills man nådde ungdomsorkestern, som den hette på min tid.

Vi hade samarbete med en stad i Polen dit vi åkte ett par gånger och spelade. Deras orkester kom hit till Svalöv också och vi genomförde ett par konserter tillsammans.
Det är det som är så facinerande med musiken, den verkar över länder och gränser och alla talar samma språk! Att man dessutom kan träffas för allra första gången, sätta upp sina noter och spela exakt samma sak direkt även om man kommer från olika kontinenter är en härlig känsla.
Den där rysningen i kroppen när allt går som det ska och alla låter precis så som de ska, det är en känsla som jag faktiskt unnar alla att få vara med om minst en gång.

Vi var även och spelade i Stockholm en gång, då vi tillsammans med en massa andra musikskolor spelade på borggården framför kungafamiljen.
Dessutom hade vi obligatoriska spelningar som vi genomförde varje år. Valborg/första maj, tillexempel.
Läste idag i tidningen att det är musikskolan från Staffanstorp som skall spela på första Maj i Svalöv. Jag undrar så varför? Har Svalöv ingen möjlighet att ställa upp med en egen orkester i år? Bra är dock att det tydligen är elever från kulturskolan i Svalöv som skall framträda på Valborg.

Jag har förstått att kulturskolan inte är vad den var en gång, att det inte är lika många elever som på "min tid" och att man som ung idag kanske har annat att göra än att spela trumpet.
Men vad ska vi göra åt det? Det är dagens ungdomar som kommer att stå för morgondagens musikexport ut i världen! Dessutom är det ett extremt bra sätt för barn att lära sig diciplin, kamratskap och att lyssna på andra.


Kulturskolan i Svalöv är ett kanonställe med extremt duktiga och engagerade lärare, de har format mig till den jag är idag och utan min musik vet jag inte vem jag hade varit.
En stor eloge till lärarna på kulturskolan, hoppas ni orkar hänga kvar länge till!

onsdag 28 april 2010

Vakthundarna i Arlöv

I Skånskans nätupplaga kan man idag läsa om hur ombyggnaden av förskolan Havren i Arlöv nu är i hetluften. Inte för ombyggnationen utan för att det ansvariga byggnadsbolaget pga skadegörelse varit tvungna att ta in vakthundar på området under tiden då det är obemannat.
Vakthundar som i sin tur blivit väldigt provocerade av barn och ungdomar. En hund har tom. blivit skadad då barnen/ungdomarna kastat sten på den.
Hundarna är inte på plats när förskolan är igång.
Pga skadegörelsen och allt bråk har polis varit på plats så gott som varje kväll i veckan som gick.

Rektorn på förskolan har nu skickat ut ett brev till föräldrarna vars barn går på skolan som är belägen bredvid- Svenhögskolan.
Där ber hon föräldrarna att hålla koll på sina barn och se till att de inte går i närheten av hundarna, och att hundarna faktiskt är farliga och är tränade att döda om så behövs.
Hon skriver också att hundarnas ägare är mycket oroliga över vad hundarna utsätts för och vad konsekvenserna av detta kan bli.

Föräldrarna har nu i sin tur reagerat på detta och menar på att rektorn nu anser att hundarna är viktigare än barnen.
De anser att det är vansinne att man har sådana här hundar i tättbebyggt område och de ifrågasätter vem det är som är ansvarig om någonting skulle hända.


Att träna upp en vakthund är ingen lätt uppgift. Det ligger mycket pengar, tid och tålamod bakom detta och dessutom antar jag att de är en inkomstkälla för sin ägare.
Dessa hundarna är så extremt tränade att de inte dödar för vad som helst- det är mycket större risk att du blir attackerad av hunden du möter på din dagliga promenad än av en tränad vakthund. De varnar innan de attackerar och attacken sker endast om man inte tar dess varning på allvar.


För bolaget som bygger om förskolan måste all skadegörelse och stöld vara extremt frustrerande, och att ta in vakthundar tycker jag är en bra idé.

Det är trots allt såhär-
vakthundarna hade inte behövts om folk hade uppfört sig ordentligt.
Om man inte kastar sten på dem, försöker ta sig in på området eller provocerar dem, då finns det faktiskt ingen större risk att någonting skall kunna hända.

Är det ingen av föräldrarna som funderat över varför hundarna är där?

Länkar;
skd.se

dognews

vakthunden.com

tisdag 20 april 2010

Rädslan för det okända...

Läste på skd.se samt hd.se om hur ett parti som kallar sig "Svenskarnas parti" nu valt att ge sig in i striden om väljare i Svalövs kommun.
Partiet betraktas som ett nazistiskt parti med kopplingar till vit makt rörelsen.
De har som mål att "etablera ett etniskt homogent Sverige".

Jag är i samma ålder som paret som nu väljer att flytta till Svalövs kommun för att slåss om plats i kommunfullmäktige.
Och jag vet inte hur deras skolgång vad gäller utbildning inom nazism, Hitler och förtryck har varit, men min har varit i det närmsta obefintlig.
Vi gick över det där lite snabbt, och koncentrerade oss till stor del på första världskriget och USAs historia, av någon anledning.

Kunskapen om detta var något som jag varit tvingad att inhämta själv, och jag kan förstå om man inte har tid eller ork att göra det när man är i en viss ålder.

Man är lättpåverkad i viss ålder och har man då inte kunskapen bakom sig och inte heller har intresset för att skaffa sig den, då finns risken att det går illa. Ofta tror jag man känner sig underlägsen och osäker, och när man då blir utsatt för något som kanske kan utvecklas till gemenskap, om än en vriden sådan, kan det nog vara lätt att hoppa på tåget.
För hur lätt är det inte att dribbla bort en osäker människa med vriden "fakta" och ens egna färgade åsikter?
Speciellt om människan i fråga inte har förmågan att kritiskt se och ifrågasätta informationen?

Det är tragiskt att vi inte kommit längre än såhär i Sverige, men samtidigt tror jag att detta parti kommer att falla på eget grepp.
Ja, om resten av Svalövs politiska partier samt invånare vågar ifrågasätta, diskutera och debattera.

Annars är det strutshuvudet i sanden som gäller, och tyvärr så tror jag att sådana här partier tjänar röster på att man som etablerat parti väljer att sticka huvudet i sanden.

Jag avslutar med en liten del av texten från låten "Okunskap" av Svenska Akademien;

Okunskap,
när man inte riktigt vet är det skönt att ta till lite
Okunskap
kan förvandlas till fakta om man bara vill, ja
Okunskap
en iskall fasad när man är ensam och rädd
Okunskap, oj

Vill någon vända den till fakta står jag klar och beredd!

Och det är som sagt där jag tror vi måste börja-
bemöt okunskapen och rädslan!
Annars kommer detta att återkomma, gång på gång. Och varje gång kommer ledande politiker att stå och klia sig i huvudet och "inte alls förstå vart detta kommer ifrån."...

Länkar;
hd.se
skd.se
gammalt inlägg ang att våga ta en debatt
Niclas blogg


Jag kan förövrigt varmt rekomendera Svenska Akademien, om det är någon av er där ute som har missat deras musik. Väldigt tänkvärda texter.



onsdag 14 april 2010

En olycka.

Hur man än vrider och vänder på vad som hände i Landskrona där på parkeringsplatsen, så var det ingen olycka.
Ett dåd i hastigt mod, ja. Men ingen olycka.

23åringen valde själv att börja misshandla både mannen och kvinnan. Det är för mig helt ofattbart- har respekten för äldre helt försvunnit?
23åringen valde sedan att köra därifrån, och inte ange sig själv till polisen. Och blåneka till att han varit där när han sedan blev inplockad av polisen.

Min känsla av det hela är att han hemskt gärna hade sluppit ta sitt ansvar vad gäller både misshandeln av mannen och kvinnans död, och fortsätta att leva i sin lilla värld där det tydligen är med knytnävarna man löser konflikter, oavsett vem det är man är i en konflikt med.

Läste någonstans att han var nybliven pappa och att han längtade hem till sitt barn. Artikeln var vinklad så att man skulle känna medlidande för honom.

Och det kan jag verkligen inte göra. Jag kan inte känna någonting mer än avsky för en människa som på fullt allvar slår ner två personer som är över 70 år gamla. Och den ena av dem en kvinna. Över en parkeringsruta. Däremot känner jag medlidande för hans barn. Barnet är oskyldigt.
Jag är glad att jag inte mött människan i trafiken, eller någonannanstans där man riskerar att hamna i konflikt för den delen.

Det har inte med att göra om han är invandrare eller inte för min del, det handlar om att jag tycker att han verkar vara en fruktansvärd person om man dömmer efter handlingen, och det är det enda jag har att gå på.

Nu pratas det mycket om att det skadat 23åringen att FBgrupper gått ut med namn och bild på honom. Jag är absolut inte för att man lägger ut bilder och namn på människor sådär utan grund, men i detta fallet finns det ju inga tveksamheter om att han varit på plats, att han är skyldig, oavsett nu vad brottsrubriceringen blir i slutet. Att lägga ut namn och bild på personer som är misstänkta för brott är dock en helt annan diskussion.

Jag förstår inte hur man tänker i det läget, om man har gjort allt det han har gjort och hållit sig undan så länge man kunnat, nekat till att ha varit på plats för att sedan ändra den historien också, och sedan komma fram till att det skadat en själv att bild på en kommit ut på internet?
Har han inget viktigare att fundera över?



Jag har än inte läst en enda artikel om hur det är med den avlidna kvinnans familj. Inte ett ord om mannen som fått sin livskamrat hastigt bortplockad från sitt liv. Allt fokuseras på 23åringen.
Och det tycker jag är tragiskt.

(Länk till skd)

Att våga ta en konflikt

Jag hittade en undersökning i en tidning här på nätet för ett par dagar sedan, gällande om folk vill att de etablerade partierna ska ta debatter med SD.
Jag hittar tyvärr inte tillbaka till undersökningen just nu, ska fortsätta leta, men gällande siffor då var att 85% ville att de skulle ta debatterna medans 15% inte tyckte det.


Jag har aldrig förstått varför man inte skulle ta en debatt.
"Missnöjesparti" eller inte- så har en ganska stor del av det Svenska folket faktiskt lagt sin röst på dem, och varför väljer man då att inte ta en debatt med dem, stoppa huvudet i sanden och låtsas som att de inte finns?
Det tycker jag är fegt, och jag tycker det visar mer på resten av partiernas svagheter. Om man är övertygad om sin ståndpunkt och kan det man pratar om, så skall det inte vara några problem att ta en debatt med ett annat parti- oavsett om det handlar om S, M eller SD.


Att inte våga titta på dem, inte våga prata med dem, tycker jag är att dumförklara det Svenska folket. "Jaja, rösta på vad ni vill, sålänge ni inte röstar på SD"- vad är det för demokrati?