Facebook.
Twitter.
Blogg.
Jag har dem alla.
Och jag använder mig av dem på olika sätt.
Facebook har jag som privat. Jag är noga med vem jag blir "vän" med- de enda jag har på min vänlista (som visserligen är ganska lång, men dock) det är personer som jag faktiskt känner. Som jag kan anse mig vara vän, eller bekant med.
Twitter har jag det med, men använder så extremt sällan. Twitter har jag till att hålla koll på andra, på min twitterlista ligger bla. Perez Hilton, som man inte kan påstå är en vän till mig. Inte ens om man försöker på alla sätt, men som är underhållande att läsa lite då och då.
Och så kommer vi då till bloggen.
Bloggar har jag haft en hel del av. Jag har bloggat i perioder, både som anonym och som mig själv. Nu har jag kvar denna bloggen, min politiska blogg.
Jag känner personligen att det är viktigt för mig att hålla isär de olika sakerna. För mig är facebook privat. Jag har ställt in så att mina bilder är privata, min logg är privat och det enda man ser på min sida om man inte känner mig, det är min allmänna info och en profilbild. Det är precis så jag vill ha det.
Jag tycker det är svårt när man börjar blanda. Risken är stor att man går över osynliga regler då man chattar lite tex. Det är väl inte så farligt, tänker man, och helt plötsligt så står man där och har sagt alldeles för mycket i rena farten. Något som man aldrig skulle gjort om man setts ute på stan. Sen blir allting så fruktansvärt offentligt om man är aktiv på tex. facebook. Jag vill inte behöva fundera över hur saker och ting kan tänkas låta i lokalposten när jag uppdaterar min status mitt i natten. Den är till för mina vänner, inte för resten av hobbypolitikerna i kommunen.
Personligen känner jag att jag vill ha min ventil på facebook, jag ska kunna skriva hur jag mår, att jag har en dålig dag, eller att jag har en väldigt bra dag. Utan att veta att snacket går. Jag vill dessutom inte att mina bilder som jag lagt ut skall ses av kreti och pleti utan jag vill ha lite kontroll på vilka människorna är som tittar på bilden på min son eller på våran köksrenovering.
Och angående alla grupperna på facebook- jag är riktigt fånig när det gäller grupper. Jag älskar grupper som "vi som inte kommer i form till beach 2010" och det gör jag som privatperson, men jag vill inte att det ska vara fritt blås ut på allt jag tänker, säger och tycker.
Ja, kanske sätter jag mig själv på en pidestal just nu, men jag gör hellre det än sover dåligt på nätterna.
Det finns ännu en aspekt på det hela;
Hur mycket respekt får man, eller förlorar man, om man försöker samspela sin privata facebook och sin politiska? Läste någon artikel på aftonbladet för någon vecka sedan, har försökt hitta den igen men utan resultat. Iallafall, den gick ut på att några journalister hade följt ett par politiker på facebook under en tid.
Om jag inte minns fel så hade Birgitta Ohlsson skrivit något i stil med att det bästa sättet att väcka en sovande bebis i magen var att dricka iskallt vatten. Jag menar, ja. Jo, det är ju visserligen sant, men det är privat. Jag är inte intresserad av hur hon väcker sin sovande bebis i magen, jag är intresserad av hennes tankar kring politiken.
En herre över 40 (namnet låter jag vara osagt för jag är osäker på vem det var) hade gått med i en grupp som hette något i stil med "sluta behandla oss över 40 år som sexobjekt".
Tja, jag vill inte tänka den tanken, tack.
Jag förstår visst att det är humor, absolut, men jag tycker inte att den är på sin plats när det gäller en folkvald politiker.
Politik är en sak.
Facebook är en helt annan sak.
Dagens nyheter skrev för ett tag sedan en artikel om hurvida facebook var en bra plattform för politiker att nå unga. Svaret blev nej.
Och jag förstår varför. Om jag vill ha information om någonting, så kollar jag hemsidorna i fråga. Jag går inte in på facebook och letar efter sidan. Vem som helst kan ju ligga bakom vilka sidor som helst där. Facebook är inte seriöst. Inte för min generation, iallafall.
Undersökningen på Dagens nyheter visade att ungdomarna trodde att nya kanaler så som bloggar visst kunde påverka, men att det viktigaste ändå var mötet med politikerna.
Det är lite som telefonförsäljarna som finns utanför alla livsmedelsbutiker nuförtiden. Man vet att man kan köpa telefoner där, men man gör det inte för om man nu vill ha en ny mobil så köper man den oftast i butiken istället.
Har man otur så kan det gå som i Danmark
Frågan kvarstår-
jag har hört att årets val kommer att vinnas eller förloras på internet.
Jag ställer mig frågande till det.
söndag 16 maj 2010
lördag 15 maj 2010
Anställningstrygghet
Jag är en av de där outbildade i vården. En outbildad 26åring som alltid jobbat med det jag gör nu- inom LSS. Har testat på olika varianter, jag har jobbat som personlig assistent, som vårdare på boende och min pågående anställning är som vårdare i ett mobilt team. Under dessa år har jag sökt mig åt autismhållet och det är där jag anser mig ha min huvudsakliga kompetens.
Jag har gång på gång funderat över att läsa upp och validera till undersköterska, men jag känner inte att det är aktuellt för mig. Framförallt handlar det om att återbetalningen på studielånet jag isåfall tvingas att ta kommer att äta upp förtjänsten i lönekuvertet när jag är färdig undersköterska, i år efter år.
Jag har alltså jobbat inom LSS i 8 år, om man bortser från ett års uppehåll för studier inom hästhållning där jag även passade på att läsa Svenska Ridsportsförbundets Handikappledarutbildning del 1.
Folkpartiet vill bland annat att kompetens skall väga tyngre än år när det gäller avgörande om vilka som får stanna kvar vid neddragningar.
Jag förstår tanken. Men, då är vi inne på en annan fråga-
kompentens, är det reell kompetens eller formell? Utesluter det ena det andra?
Om jag skulle stå mot en 18åring som läst vårdinriktning på gymnasiet och därmed är utbildad undersköterska, vem ska då få stanna?
Det är nu lättare att anställa människor på tidsbegränsade anställningar, tack vare Folkpartiet. Maxlängden på en provanställning är numera ett år.
Jag anser att man genom detta gör det betydligt svårare för unga tjejer att ta sig in, och hålla sig kvar på arbetsmarknaden.
En tjej i min ålder lär skaffa barn, om hon inte redan har barn.
Och iochmed det så kommer VABdagar och föräldraledighet, vilket för en arbetsgivare mest är problematiskt. Tyvärr är det ju så verkligheten ser ut.
Så, att provanställa på ett år mot på 6 månader gör att anställningstryggheten för en ung tjej förminskas drastiskt. Om det är så att man blir gravid under den tiden så blir det "lätt hänt" att man avslutar provanställningen när den går ut pga "arbetsbrist". Ett år till ingen som helst nytta för arbetstagaren. Olagligt, javisst. Men hur många som utsätts för detta orkar driva det vidare?
Anledningen till en provanställning är att se om arbetstagaren är rätt person för tjänsten och det ser man snabbt. Ett extra halvår hjälper inte arbetsgivaren i det läget. I dagens samhälle är det verkligen arbetsgivarens marknad.
Kanske är det därför som människor känner sig tvingade att hoppa på vilka former av anställningar som helst. En provanställning eller säsongsanställning är klart bättre än ingen anställning alls, men i en lånesituation med en bank ser det inget vidare ut.
En annan fundering i de banorna är hurvida sjukskrivningar kunde minskats om det blev lättare att få jobb.
Om man väl fått en fast tjänst så tror jag att man håller hårt i den. Oavsett hur man mår inombords. Kanske man inte alls trivs med det man gör, men man får ju ett lönekuvert varje månad. Tills den dagen då allt brister och man inte orkar mer.
Och blir sjukskriven, av något som jobbsituationen kanske har ett finger med i.
Vad hade hänt om det hade varit lättare att få jobb? Hade man stannat lika länge på sin tjänst då? Jag tror inte det. Och jag tror att dagens sjukskrivningar har mycket att göra med dagens jobbsituationer.
Länk;
Folkpartiet
Jag har gång på gång funderat över att läsa upp och validera till undersköterska, men jag känner inte att det är aktuellt för mig. Framförallt handlar det om att återbetalningen på studielånet jag isåfall tvingas att ta kommer att äta upp förtjänsten i lönekuvertet när jag är färdig undersköterska, i år efter år.
Jag har alltså jobbat inom LSS i 8 år, om man bortser från ett års uppehåll för studier inom hästhållning där jag även passade på att läsa Svenska Ridsportsförbundets Handikappledarutbildning del 1.
Folkpartiet vill bland annat att kompetens skall väga tyngre än år när det gäller avgörande om vilka som får stanna kvar vid neddragningar.
Jag förstår tanken. Men, då är vi inne på en annan fråga-
kompentens, är det reell kompetens eller formell? Utesluter det ena det andra?
Om jag skulle stå mot en 18åring som läst vårdinriktning på gymnasiet och därmed är utbildad undersköterska, vem ska då få stanna?
Det är nu lättare att anställa människor på tidsbegränsade anställningar, tack vare Folkpartiet. Maxlängden på en provanställning är numera ett år.
Jag anser att man genom detta gör det betydligt svårare för unga tjejer att ta sig in, och hålla sig kvar på arbetsmarknaden.
En tjej i min ålder lär skaffa barn, om hon inte redan har barn.
Och iochmed det så kommer VABdagar och föräldraledighet, vilket för en arbetsgivare mest är problematiskt. Tyvärr är det ju så verkligheten ser ut.
Så, att provanställa på ett år mot på 6 månader gör att anställningstryggheten för en ung tjej förminskas drastiskt. Om det är så att man blir gravid under den tiden så blir det "lätt hänt" att man avslutar provanställningen när den går ut pga "arbetsbrist". Ett år till ingen som helst nytta för arbetstagaren. Olagligt, javisst. Men hur många som utsätts för detta orkar driva det vidare?
Anledningen till en provanställning är att se om arbetstagaren är rätt person för tjänsten och det ser man snabbt. Ett extra halvår hjälper inte arbetsgivaren i det läget. I dagens samhälle är det verkligen arbetsgivarens marknad.
Kanske är det därför som människor känner sig tvingade att hoppa på vilka former av anställningar som helst. En provanställning eller säsongsanställning är klart bättre än ingen anställning alls, men i en lånesituation med en bank ser det inget vidare ut.
En annan fundering i de banorna är hurvida sjukskrivningar kunde minskats om det blev lättare att få jobb.
Om man väl fått en fast tjänst så tror jag att man håller hårt i den. Oavsett hur man mår inombords. Kanske man inte alls trivs med det man gör, men man får ju ett lönekuvert varje månad. Tills den dagen då allt brister och man inte orkar mer.
Och blir sjukskriven, av något som jobbsituationen kanske har ett finger med i.
Vad hade hänt om det hade varit lättare att få jobb? Hade man stannat lika länge på sin tjänst då? Jag tror inte det. Och jag tror att dagens sjukskrivningar har mycket att göra med dagens jobbsituationer.
Länk;
Folkpartiet
lördag 8 maj 2010
Obebyggda tomter i Svalöv kan köpas tillbaka av kommunen... Men de som inte ligger i Svalöv då?
På skd.se kan man läsa om hur Svalvös Kommun tröttnat på att det står tomter tomma vid Svalövssjön, som tydligen är ett så attraktivt område att bo på att det knappt kan vara sant.
Därför överväger man nu att köpa tillbaka tomter som stått obebyggda sedan de såldes.
Nuvarande regler säger att byggnad måste påbörjas inom två år från att tomten köps, men dessa regler fanns inte när tomterna i fråga köptes och därför har de hamnat lite mellan stolarna.
Artikeln kan ni läsa här.
Det ska bli intressant att se när Svalövs Kommun börjar behandla även andra tomter som står tomma och som är i dåligt skick. Tomter som kanske inte ligger vid den tydligen väldigt attraktiva Svalövssjön.
Granntomten här har stått som den gör nu sedan 1988, det enda som hänt med den är att mer och mer skit har lastats på den. Men, det är klart, Norrvidinge räknas inte som lika attraktivt som Svalövssjön, så då skiter vi i det ärendet som boende i byn började puffa på för tjugo år sedan.
Här kan vi snacka handläggningstid...
För 2-3 år sedan var jag än en gång i kontakt med kommunen för att puffa på ärendet och... Ja, det är ju ingenting som har hänt med den så långt.
Antar jag. Mannen i fråga skulle höra av sig när han visste mer och det har han inte gjort, och tomten ser lika jäklig ut nu som då, så att anta att det inte har hänt mer på den fronten ligger ganska nära till hands.
Och ärendet med tomten här är garanterat inte ensam med att blivit lagt i någon låda någonstans på kommunhuset, det finns en hel del fastigheter och tomter i Svalövs Kommun som är kraftigt eftersatta.
Men gud nåde den som köper en tomt vid Svalövssjön och inte bygger på den på två år!
Nej, tillåt mig skratta.
Ännu en fingervisning på hur mycket längre ner på skalan man är om man inte bor i huvudorten.
Därför överväger man nu att köpa tillbaka tomter som stått obebyggda sedan de såldes.
Nuvarande regler säger att byggnad måste påbörjas inom två år från att tomten köps, men dessa regler fanns inte när tomterna i fråga köptes och därför har de hamnat lite mellan stolarna.
Artikeln kan ni läsa här.
Det ska bli intressant att se när Svalövs Kommun börjar behandla även andra tomter som står tomma och som är i dåligt skick. Tomter som kanske inte ligger vid den tydligen väldigt attraktiva Svalövssjön.
Granntomten här har stått som den gör nu sedan 1988, det enda som hänt med den är att mer och mer skit har lastats på den. Men, det är klart, Norrvidinge räknas inte som lika attraktivt som Svalövssjön, så då skiter vi i det ärendet som boende i byn började puffa på för tjugo år sedan.
Här kan vi snacka handläggningstid...
För 2-3 år sedan var jag än en gång i kontakt med kommunen för att puffa på ärendet och... Ja, det är ju ingenting som har hänt med den så långt.
Antar jag. Mannen i fråga skulle höra av sig när han visste mer och det har han inte gjort, och tomten ser lika jäklig ut nu som då, så att anta att det inte har hänt mer på den fronten ligger ganska nära till hands.
Och ärendet med tomten här är garanterat inte ensam med att blivit lagt i någon låda någonstans på kommunhuset, det finns en hel del fastigheter och tomter i Svalövs Kommun som är kraftigt eftersatta.
Men gud nåde den som köper en tomt vid Svalövssjön och inte bygger på den på två år!
Nej, tillåt mig skratta.
Ännu en fingervisning på hur mycket längre ner på skalan man är om man inte bor i huvudorten.
fredag 7 maj 2010
Hundbajs vs. hästbajs
Ja, visst är det väl en intressant rubrik på en blogg såhär på fredagsmorgonen?
Det som göms i snö kommer fram i tö sägs det ju, och det stämmer ju faktiskt vad gäller hundbajs. Jag bor själv ute på landet och har stor hund, och helt ärligt så plockar jag inte upp varje gång då vi är ute på promenad. Ja, naturligtvis beror det ju på vart han sätter sig, men sätter han sig ute i gräset längs med den lilla grusvägen så låter jag det ligga där.
Så länge han inte sätter sig mitt ute på grusvägen, för det är en helt annan sak. Så länge den inte kan irritera någon så låter man den ligga.
Och så resonerar alla häromkring.
I våran lilla by finns det ett stort antal hundar och de flesta går längs samma sträcka med sina djur. Ingen av dem plockar upp, inte vad jag har sett iallafall.
Och det tycker jag är helt okej om man bor ute på landet och det gäller en liten grusväg, så som detta gör. Igen, så länge det inte irriterar någon.
Ett större problem här ute på landet så som jag upplever det, det är hästskiten.
Vi har ju även en massa ryttare som rider längs vägarna här, och det är verkligen jättetrevligt- men att hoppa över de stora hästskithögarna vart man än ska gå, det är mindre skoj.
Det har gått så pass långt att man får kryssa över dessa två däckspåren fram och tillbaka för att undvika att trampa i hästskiten, och det är ännu viktigare just nu att hålla koll på sin hund- iallafall om man har en hästskitsälskande hund så som jag har.
Det ligger stora högar var 5e meter eller så, och nu börjar det faktiskt bli lite tråkigt.
Jag har jobbat inom hästturism tidigare och där var det praxis att man körde rundan efter att man ridit klart med kunderna och plockade med sig skiten. Allt för att hålla sig på god fot med grannarna i området. Och jag förstår inte varför man inte kan göra samma sak som hästägare idag, även om man inte driver ett företag.
Men, för att återgå till hundskiten.
Jag läste på hd.se att det skulle bli hårdare tag mot de som inte plockade upp efter sin hund i Landskrona. Och det är ju bra. Upplevs det som ett problem är det klart att det skall göras någonting åt det hela- men frågan är vad som blir bra.
Innebär det hela att det blir böter om man inte plockar upp? Vem skall se till detta? Är det grannen eller måste man bli tagen med brallorna nere (förlåt min dåliga humor) av polisen? Behövs det legitimation om man blir tagen eller man ska bara uppge sitt namn?
Många frågor som jag ser framemot att få läsa svaren på, jag är väldigt nyfiken på detta skall gå till rent praktiskt. Jag har som sagt ingen som helst aning om hur det fungerar idag, de få gånger jag rör mig i stan med hunden tar jag med mig efterlämningarna och det är väl det mest logiska att göra...
En annan fråga som gäller Svalövs Kommun, det är när det skall komma upp hundrastgårdar i våra tätorter? Speciellt under tiden 1a Mars till den 20e Augusti då man inte får ha hunden lös hade det ju underlättat enormt för de som vill släppa sin hund och låta den springa av sig.
Jag anser att det är en självklarhet att kommunen skall kunna erbjuda rejäla hundrastgårdar åt sina fyrfotade invånare.
Länkar;
hd.se- hårdare regler för hundägare i Landskrona
hd.se- problem med hundskit och fågelskit i Teckomatorp
Jordbruksverket- såhär säger reglerna om att ha hunden lös
Det som göms i snö kommer fram i tö sägs det ju, och det stämmer ju faktiskt vad gäller hundbajs. Jag bor själv ute på landet och har stor hund, och helt ärligt så plockar jag inte upp varje gång då vi är ute på promenad. Ja, naturligtvis beror det ju på vart han sätter sig, men sätter han sig ute i gräset längs med den lilla grusvägen så låter jag det ligga där.
Så länge han inte sätter sig mitt ute på grusvägen, för det är en helt annan sak. Så länge den inte kan irritera någon så låter man den ligga.
Och så resonerar alla häromkring.
I våran lilla by finns det ett stort antal hundar och de flesta går längs samma sträcka med sina djur. Ingen av dem plockar upp, inte vad jag har sett iallafall.
Och det tycker jag är helt okej om man bor ute på landet och det gäller en liten grusväg, så som detta gör. Igen, så länge det inte irriterar någon.
Ett större problem här ute på landet så som jag upplever det, det är hästskiten.
Vi har ju även en massa ryttare som rider längs vägarna här, och det är verkligen jättetrevligt- men att hoppa över de stora hästskithögarna vart man än ska gå, det är mindre skoj.
Det har gått så pass långt att man får kryssa över dessa två däckspåren fram och tillbaka för att undvika att trampa i hästskiten, och det är ännu viktigare just nu att hålla koll på sin hund- iallafall om man har en hästskitsälskande hund så som jag har.
Det ligger stora högar var 5e meter eller så, och nu börjar det faktiskt bli lite tråkigt.
Jag har jobbat inom hästturism tidigare och där var det praxis att man körde rundan efter att man ridit klart med kunderna och plockade med sig skiten. Allt för att hålla sig på god fot med grannarna i området. Och jag förstår inte varför man inte kan göra samma sak som hästägare idag, även om man inte driver ett företag.
Men, för att återgå till hundskiten.
Jag läste på hd.se att det skulle bli hårdare tag mot de som inte plockade upp efter sin hund i Landskrona. Och det är ju bra. Upplevs det som ett problem är det klart att det skall göras någonting åt det hela- men frågan är vad som blir bra.
Innebär det hela att det blir böter om man inte plockar upp? Vem skall se till detta? Är det grannen eller måste man bli tagen med brallorna nere (förlåt min dåliga humor) av polisen? Behövs det legitimation om man blir tagen eller man ska bara uppge sitt namn?
Många frågor som jag ser framemot att få läsa svaren på, jag är väldigt nyfiken på detta skall gå till rent praktiskt. Jag har som sagt ingen som helst aning om hur det fungerar idag, de få gånger jag rör mig i stan med hunden tar jag med mig efterlämningarna och det är väl det mest logiska att göra...
En annan fråga som gäller Svalövs Kommun, det är när det skall komma upp hundrastgårdar i våra tätorter? Speciellt under tiden 1a Mars till den 20e Augusti då man inte får ha hunden lös hade det ju underlättat enormt för de som vill släppa sin hund och låta den springa av sig.
Jag anser att det är en självklarhet att kommunen skall kunna erbjuda rejäla hundrastgårdar åt sina fyrfotade invånare.
Länkar;
hd.se- hårdare regler för hundägare i Landskrona
hd.se- problem med hundskit och fågelskit i Teckomatorp
Jordbruksverket- såhär säger reglerna om att ha hunden lös
lördag 1 maj 2010
En levande landsbygd? Jo, det rimmar bra.
Orsakerna till att vilja bo i stan är många och skiftande- vissa vill bo i lägenhet och inte behöva ha ansvar för trädgård och garage. Andra vill ha nära till affärer och nöjen och slippa ha bil.
Andra vill ha den fina villan i det fina kvarteret och ha bilen på uppfarten, tvätta den varje söndag samtidigt som alla grannarna på gatan.
Kör sin bil en gång i veckan och då kör man till den lilla röda stugan på landet där man spenderar en dag i solen, grillandes korv.
Andra bor på landet.
Alltid.
Om man bor på landet och har valt det där livet, då är bilen ett nödvändigt ont. Man har ofta en bra bit till närmsta livsmedelsaffär, man har ingen möjlighet att cykla eller gå till frisören och man tvättar inte sin bil varje söndag samtidigt som grannarna. Det är en verklighet.
Om man bor på landet och jobbar, så innebär det att man måste ha bil för att kunna ta sig till och från sitt arbete. Man måste ha bil för att kunna skjutsa barnen till diverse fritidsaktiviteter.
Det kostar redan väldigt mycket pengar att ha bil. Skatt, försäkring, reperationer och sist men verkligen inte minst- bensin! Bensinåtgången kan man till viss del påverka, men inte fullt ut. Man måste kunna ta sig till jobbet, man måste ha råd att kunna ta sig till sitt jobb.
En liter bensin går idag på nästan 13 kronor litern. Har man en bil som drar ca 0.8 liter milen och har 5 mil t&r till jobbet, så kostar det dig 52 kronor om dagen bara att komma till jobb. Om man jobbar fem dagar i veckan så är man då uppe i 260 kr per vecka. Vilket är 1040 kr i månaden. Bara på bensin, fram och tillbaka till jobbet- ingen som helst slitage inräknad.
Ofta i en familj så behöver man dessutom två bilar som alltid rullar, om båda vuxna jobbar.
(Och jobbar man tex i vården och inte jobbar 100% så är man oftast ändå inne samma antal pass som en 100%are men på mindre antal timmar, vilket innebär att man kör lika mycket men för mindre ut i lönekuvertet.)
Om man, som de röd-gröna vill, höjer bensinskatten ytterligare så kommer samma exempel att landa på 1349 kr i månaden, vilket är 209 kr mer än vad det förra exemplet låg på.
Kanske inte jättemycket pengar rakt upp och ner. Men, för den enskilda är det faktiskt det. Om man dessutom måste ha två bilar så blir det desto mer.
Visst kan man få tillbaka på skatten om man kör över en viss summa per år, men för det första är det ju inte hela beloppet man får tillbaka, och för det andra- och detta är den största delen tycker jag-
så hjälper det faktiskt inte när man sitter där i slutet av månaden och skall betala bensinräkningen.
Let's face it-
bensinen är redan så dyr idag att det inte går att "nöjesköra" längre. Man kör det man måste och är tvungen till, resten struntar man i. Iallafall om man inte har en månadslön på 80 000 och bor på "fina gatan". För de som gör det så kvittar det om man höjer bensinskatten, det gör varken till eller från då de inte behöver bilen på samma sätt som vi på landet gör.
Allt snack om att det är så bra med en "levande landsbygd" är ju bara fjant, den kommer inte att vara så levande länge till om man väljer att göra det så himla svårt för de som bor ute på landet att kunna överleva. Vi lägger redan mycket pengar för att kunna bo som vi gör. Ska ni nu göra det ännu tuffare för oss att kunna överleva? Summan av det hela kommer i förlängningen att bli att husen på landsbygden kommer att säljas ett efter ett och man kommer i samma veva att få sälja av bilarna, flytta in till stan, i värsta fall få säga upp sig från sina arbeten då det inte går att ta sig dit utan bil (och jobbar man inom vården tex med OBtider, då är det helt kört med kollektivtrafik) och gå på a-kassa.
Fördelen för de som redan bor i stan är att det kommer att bli säljarens marknad på hus, "vanliga" människor som inte har en årsinkomst på 800 000 kommer inte att ha en chans att kunna köpa hus eller bostadsrätt i stan utan är förvisade till en liten lägenhet i betongförorten.
Inget ont om detta, men när man har bott i hus ute på landet så känns det nog ganska märkligt att bli inträngd i en lägenhet som kostar ungefär lika mycket i månaden i hyra som huset gjorde i lånekostnader,pga att man på bit efter bit höjer skatterna på det som drabbar just de som bor på landet mest.
Andra vill ha den fina villan i det fina kvarteret och ha bilen på uppfarten, tvätta den varje söndag samtidigt som alla grannarna på gatan.
Kör sin bil en gång i veckan och då kör man till den lilla röda stugan på landet där man spenderar en dag i solen, grillandes korv.
Andra bor på landet.
Alltid.
Om man bor på landet och har valt det där livet, då är bilen ett nödvändigt ont. Man har ofta en bra bit till närmsta livsmedelsaffär, man har ingen möjlighet att cykla eller gå till frisören och man tvättar inte sin bil varje söndag samtidigt som grannarna. Det är en verklighet.
Om man bor på landet och jobbar, så innebär det att man måste ha bil för att kunna ta sig till och från sitt arbete. Man måste ha bil för att kunna skjutsa barnen till diverse fritidsaktiviteter.
Det kostar redan väldigt mycket pengar att ha bil. Skatt, försäkring, reperationer och sist men verkligen inte minst- bensin! Bensinåtgången kan man till viss del påverka, men inte fullt ut. Man måste kunna ta sig till jobbet, man måste ha råd att kunna ta sig till sitt jobb.
En liter bensin går idag på nästan 13 kronor litern. Har man en bil som drar ca 0.8 liter milen och har 5 mil t&r till jobbet, så kostar det dig 52 kronor om dagen bara att komma till jobb. Om man jobbar fem dagar i veckan så är man då uppe i 260 kr per vecka. Vilket är 1040 kr i månaden. Bara på bensin, fram och tillbaka till jobbet- ingen som helst slitage inräknad.
Ofta i en familj så behöver man dessutom två bilar som alltid rullar, om båda vuxna jobbar.
(Och jobbar man tex i vården och inte jobbar 100% så är man oftast ändå inne samma antal pass som en 100%are men på mindre antal timmar, vilket innebär att man kör lika mycket men för mindre ut i lönekuvertet.)
Om man, som de röd-gröna vill, höjer bensinskatten ytterligare så kommer samma exempel att landa på 1349 kr i månaden, vilket är 209 kr mer än vad det förra exemplet låg på.
Kanske inte jättemycket pengar rakt upp och ner. Men, för den enskilda är det faktiskt det. Om man dessutom måste ha två bilar så blir det desto mer.
Visst kan man få tillbaka på skatten om man kör över en viss summa per år, men för det första är det ju inte hela beloppet man får tillbaka, och för det andra- och detta är den största delen tycker jag-
så hjälper det faktiskt inte när man sitter där i slutet av månaden och skall betala bensinräkningen.
Let's face it-
bensinen är redan så dyr idag att det inte går att "nöjesköra" längre. Man kör det man måste och är tvungen till, resten struntar man i. Iallafall om man inte har en månadslön på 80 000 och bor på "fina gatan". För de som gör det så kvittar det om man höjer bensinskatten, det gör varken till eller från då de inte behöver bilen på samma sätt som vi på landet gör.
Allt snack om att det är så bra med en "levande landsbygd" är ju bara fjant, den kommer inte att vara så levande länge till om man väljer att göra det så himla svårt för de som bor ute på landet att kunna överleva. Vi lägger redan mycket pengar för att kunna bo som vi gör. Ska ni nu göra det ännu tuffare för oss att kunna överleva? Summan av det hela kommer i förlängningen att bli att husen på landsbygden kommer att säljas ett efter ett och man kommer i samma veva att få sälja av bilarna, flytta in till stan, i värsta fall få säga upp sig från sina arbeten då det inte går att ta sig dit utan bil (och jobbar man inom vården tex med OBtider, då är det helt kört med kollektivtrafik) och gå på a-kassa.
Fördelen för de som redan bor i stan är att det kommer att bli säljarens marknad på hus, "vanliga" människor som inte har en årsinkomst på 800 000 kommer inte att ha en chans att kunna köpa hus eller bostadsrätt i stan utan är förvisade till en liten lägenhet i betongförorten.
Inget ont om detta, men när man har bott i hus ute på landet så känns det nog ganska märkligt att bli inträngd i en lägenhet som kostar ungefär lika mycket i månaden i hyra som huset gjorde i lånekostnader,pga att man på bit efter bit höjer skatterna på det som drabbar just de som bor på landet mest.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)