Sociala medier

Facebook.
Twitter.
Blogg.

Jag har dem alla.
Och jag använder mig av dem på olika sätt.
Facebook har jag som privat. Jag är noga med vem jag blir "vän" med- de enda jag har på min vänlista (som visserligen är ganska lång, men dock) det är personer som jag faktiskt känner. Som jag kan anse mig vara vän, eller bekant med.

Twitter har jag det med, men använder så extremt sällan. Twitter har jag till att hålla koll på andra, på min twitterlista ligger bla. Perez Hilton, som man inte kan påstå är en vän till mig. Inte ens om man försöker på alla sätt, men som är underhållande att läsa lite då och då.

Och så kommer vi då till bloggen.
Bloggar har jag haft en hel del av. Jag har bloggat i perioder, både som anonym och som mig själv. Nu har jag kvar denna bloggen, min politiska blogg.

Jag känner personligen att det är viktigt för mig att hålla isär de olika sakerna. För mig är facebook privat. Jag har ställt in så att mina bilder är privata, min logg är privat och det enda man ser på min sida om man inte känner mig, det är min allmänna info och en profilbild. Det är precis så jag vill ha det.

Jag tycker det är svårt när man börjar blanda. Risken är stor att man går över osynliga regler då man chattar lite tex. Det är väl inte så farligt, tänker man, och helt plötsligt så står man där och har sagt alldeles för mycket i rena farten. Något som man aldrig skulle gjort om man setts ute på stan. Sen blir allting så fruktansvärt offentligt om man är aktiv på tex. facebook. Jag vill inte behöva fundera över hur saker och ting kan tänkas låta i lokalposten när jag uppdaterar min status mitt i natten. Den är till för mina vänner, inte för resten av hobbypolitikerna i kommunen.

Personligen känner jag att jag vill ha min ventil på facebook, jag ska kunna skriva hur jag mår, att jag har en dålig dag, eller att jag har en väldigt bra dag. Utan att veta att snacket går. Jag vill dessutom inte att mina bilder som jag lagt ut skall ses av kreti och pleti utan jag vill ha lite kontroll på vilka människorna är som tittar på bilden på min son eller på våran köksrenovering.
Och angående alla grupperna på facebook- jag är riktigt fånig när det gäller grupper. Jag älskar grupper som "vi som inte kommer i form till beach 2010" och det gör jag som privatperson, men jag vill inte att det ska vara fritt blås ut på allt jag tänker, säger och tycker.

Ja, kanske sätter jag mig själv på en pidestal just nu, men jag gör hellre det än sover dåligt på nätterna.

Det finns ännu en aspekt på det hela;
Hur mycket respekt får man, eller förlorar man, om man försöker samspela sin privata facebook och sin politiska? Läste någon artikel på aftonbladet för någon vecka sedan, har försökt hitta den igen men utan resultat. Iallafall, den gick ut på att några journalister hade följt ett par politiker på facebook under en tid.

Om jag inte minns fel så hade Birgitta Ohlsson skrivit något i stil med att det bästa sättet att väcka en sovande bebis i magen var att dricka iskallt vatten. Jag menar, ja. Jo, det är ju visserligen sant, men det är privat. Jag är inte intresserad av hur hon väcker sin sovande bebis i magen, jag är intresserad av hennes tankar kring politiken.

En herre över 40 (namnet låter jag vara osagt för jag är osäker på vem det var) hade gått med i en grupp som hette något i stil med "sluta behandla oss över 40 år som sexobjekt".
Tja, jag vill inte tänka den tanken, tack.
Jag förstår visst att det är humor, absolut, men jag tycker inte att den är på sin plats när det gäller en folkvald politiker.

Politik är en sak.
Facebook är en helt annan sak.

Dagens nyheter skrev för ett tag sedan en artikel om hurvida facebook var en bra plattform för politiker att nå unga. Svaret blev nej.
Och jag förstår varför. Om jag vill ha information om någonting, så kollar jag hemsidorna i fråga. Jag går inte in på facebook och letar efter sidan. Vem som helst kan ju ligga bakom vilka sidor som helst där. Facebook är inte seriöst. Inte för min generation, iallafall.
Undersökningen på Dagens nyheter visade att ungdomarna trodde att nya kanaler så som bloggar visst kunde påverka, men att det viktigaste ändå var mötet med politikerna.

Det är lite som telefonförsäljarna som finns utanför alla livsmedelsbutiker nuförtiden. Man vet att man kan köpa telefoner där, men man gör det inte för om man nu vill ha en ny mobil så köper man den oftast i butiken istället.

Har man otur så kan det gå som i Danmark

Frågan kvarstår-
jag har hört att årets val kommer att vinnas eller förloras på internet.
Jag ställer mig frågande till det.